Jag blev inbjuden till arbets… jag menar Skördefest till tre småbrukande vänner som utforskar det här med självförsörjning. De gick en ettårig utbildning tillsammans och lönearbetar nu på deltid. Under sitt första år har de redan lyckats odla imponerande mängder mat inklusive gamla tåliga spannmålssorter, ordna med ved, renovera matkällaren och starta upp hönseriet. Bland annat. Det sjöng i Dr Preppers hjärta och han tog sin familj och for dit. Ett tjugotal människor var där. Alla med olika ingångar till odling och olika bakgrunder. En livlig miljö där det fanns mycket att lära av varandra.
Först slutrenoverades matkällaren, detta ovärderliga nav i småbrukarens och prepparens livshjul; Själva visthusboden med syltburkar, frukter och rotsaker. En matkällare är småbrukarens biljett till att överleva vinterns mer knappa förhållanden.
Annat som måste fungera är den kraft som gör att man kan utföra tyngre arbeten som att dra ved och vända jorden där det behövs. I brist på en hästkraft kan man anlita en plåthäst i form av en gammal traktor. Men först måste motorn servas och lockas att tända igång.
Nyplöjd veteåker. Hönshus i fonden.
Ska man med lågenergimetoder och utan ”insatsmedel” (gifter och liknande) odla spannmål får man välja gamla härdiga sorter. De är lågproducerande jämfört med industrisorterna men fördelen är just härdigheten. Här har odlats en vetesort som heter ”Prins”, svarthavre och nakenkorn. Fördelen med att ha dessa i liten skala är att man omsätter ett utsäde. Vid behov kan odlingarna skalas upp. För att få loss de värdefulla kornen från stråna behöver man tröska. En gammal enkel teknik är att använda en så kallad ”slaga” för att skilja agnarna från vetet. Bokstavligen. Som kuriosa är detta uråldriga redskap det som på Okinawa utvecklades till ett av de fyra karatevapnen. Se filmen nedan: med lite fantasi förstår man att slagan också kan göra tjänst som ett hemligt vapen.
Hö och kärvar 
Vete och lin
En central institution för småbrukaren och prepparen är hönshuset. Fjäderfän behöver någonstans att vara inomhus, lämpligen ett hönshus, och kan sedan vistas ute mer eller mindre fritt. En bra höna värper ett ägg om dagen och de är effektiva kompostkvarnar som hittar egen mat under sommarhalvåret och i övrigt äter alla matrester. De betalar tillbaka med en suverän gödsel till trädgårdslanden. Och de kan i sig ätas förstås: Det blir alltid hälften tuppkycklingar, och dessa kan man byta med en granne eller äta upp. Att ha höns är relativt lätt, det räcker med en kvarts arbete om dagen. Och de ger mycket tillbaka. De har många märkliga beteenden och är trevliga sällskapsdjur.
Stängs in över natten 
Går ut på dagen 
Allätare
Växthuset är i vårt klimat en närmast omistlig del av ett självförsörjande system. Lyckligtvis var det redan välplacerat mot en sydlig husvägg (hjälper till att hålla huset varmt) och allt som behövde göras var att skörda några tomater och chilifrukter till kvällens middag. När frosten smyger sig på kan man ta in tomaterna och eftermogna dem tillsammans med lätt övermogna äpplen. De senare avger mognadsbefrämjande ämnen som får tomaterna att rodna fortare.
Det finns alltid mycket intressant att roligt att se över på ett ställe där det odlas friskt. Men det var trots allt en skördefest. Det skördades således stora mängder potäter, denna underbara lättodlade och högproduktiva gröda. Vidare rödbetor, morötter och jordärtskockor. De senare kan ätas som potatis eller som en utsökt slät soppa. En delikatess i Frankrike. Och i Sverige! Den löjligt nyttiga grönkålen kan skördas efterhand långt in på vintern. Det är ingen slump att man dekorerar julbordet med färsk grönkål som ofta kan skördas även på julafton. Se bara upp för hungriga harar som kommer smygande när annan mat börjar sina.
Arbetsglädje 
Potatis 
Jordärtskockor 
Själva skockorna 
grönkål 
Morötter
Skörden lagras sedan med fördel i den nyrenoverade jordkällaren. För att undvika fuktutfällning kan man lägga in en grankvist i källaren. Den lever sedan över vintern på överskottsfukt och förhindrar lagringsskador och mögel på syltburkarna. Musfällor, katter och liknande behövs också om man önskar freda den värdefulla maten från hungriga gnagare.
För att koppla av mellan varven fikas det, pratas, läggs täckmaterial som löv på odlingsbäddarna och huggs lite ved.
Före skörd 
Bäddar täcks med löv 
Vedbacken
När dagen närmar sig sitt slut är det dags att samlas inomhus och göra mat tillsammans. Det är en sann fröjd att äta nästan enbart det gården har att erbjuda: potatis med svampsås, ugnsbakade grönsaker, pajer och tilltugg som korv, ägg och importerade bönor för den som önskar. Eget örtte. I gamla och nya vänners lag. En sann skördefest!
Köket 
Gamman 
Väntar på maten
Den som satsar på självhushållning, småbruk eller prepping kan alltsom oftast hamna i ensamarbete. Förr i tiden när många levde i aktiva småbrukarbygder samlades man ibland för att arbeta och ha fest tillsammans: taklagsfest, arbetslag, handarbetsgillen och inte minst — just det — skördefest! Detta förutom religiösa och sekulära högtider när man samlades med släkt, vänner och grannar. Då vi är sociala varelser och behöver gemenskap för att må bra, kan vi lära av vår egen historia och av andra kulturer. Återupprätta eller nyskapa sociala sammanhang så mår du bra, får mycket gjort, och det är — naturligtvis — också bra prepping. I ett krisläge eller vid en större omställning är gemenskap och kontakter med människor du litar på viktigt för din fysiska, mentala och kulturella överlevnad. Kort och gott: åk på skördefest och lär dig mer och ha roligt, eller bjud in till en egen!
Tack till våra fantastiska värdar som på bara ett år åstadkommit en vacker och produktiv gård med potential att bli helt självförsörjande. Det finns många aspekter på deras arbete: ekologi, kulturhistoria, livsstil och hälsa. En är att detta är långsiktig krisberedskap när det är som allra bäst! Det ska bli spännande att följa arbetet och göra fler inlägg om gården!
Läs mer om självhushållning: