Sök dina rötter: Något om ätliga växter

Nyttoväxter kan man ha god nytta av, därav namnet. De kan tex. vara ätliga eller användas för medicinskt bruk. Det finns också många andra sätt att nyttja våra vänner växterna: som skohö (starr eller kaveldun), fnöske (fnösketickan), tillverka snören (granrötter, nässlor eller lindens bark), avskräcka skadedjur (enris, gråbo, vitlök), rengöring (björk) eller som värmande ved. Listan är närmast oändlig och det finns skäl att återkomma till flera av dessa exempel. Här ska Dr Prepper titta närmare på en handfull ätliga överlevnadsväxter som han hittat nyligen och som är bra att hålla koll på i en nödsituation.

Ämnar du gå vill en sisådär tre dagar behöver du egentligen inte äta alls, men du mår bättre och det känns väldigt tröstande att få äta något. I en längre överlevnadssituation då du är tvingad att svälta bör du ändå få i dig ca 500 kcal, och helst kolhydrater. Det är samma mängd energi som man siktar på vid kontrollerad fasta, till exempel med 5:2-diet. Detta för att fettförbränningen och hjärnan ska fungera till fyllest. Har du ätbara ting med dig så kan du ransonera intaget till ca 500 kcal per dag om du tror att det kan bli långvarigt.

Jag var i södra Norrlands inland i somras och där växer tyvärr vare sig kaveldun eller bladvass (vanlig vass). Dessa utgör annars överlevarens träskartade snabbköp och förtjänar ett hedersomnämnande här. Dessa växters rötter är smakliga och kolhydratrika. Det är rötterna, eller snarare rotstammarna, som växer i dyn, du ska inrikta dig på. Två till tre meter av denna vara ger dig ditt näringsminimum, och det kan du med en bra teknik ordna på en timme eller två. De kan ätas råa och smakar då förvånande nog som en mjäll och mild rädisa. Man kan också tillreda en krämig soppa. Bon apetite!

Såvida du inte hittar godsaker som hasselnötter eller äpplen (men då är du troligen inte överdrivet vilsegången) så är det växternas rötter du ska fokusera på. För att underlätta arbetet har du god hjälp av människans äldsta redskap — en grävkäpp! Lyckligtvis är den enkel att färdigställa. Du väljer en kraftig pinne, gör den ca en meter lång och smalnar av den nedre grövre delen från båda håll till en mejsel. Samma princip som för tandborsten.

Stolt bärande min grävkäpp gav jag mig ut i fjällnära natur. Liksom var pinne inger den en trygghet. Gör man den lite längre fungerar den också som vandringsstav, vadkäpp och –naturligtvis — inte minst för att mota bort vilda djur med.

Någorlunda lättillgängliga rötter såsom ormrot, hundkäx, mjölkört och maskros fanns att tillgå. Särskilt välsmakande var ormrotens groddknoppar och ärtstora rotknölar, men det är små växter som kräver mycket arbete. Hundkäxroten, som är en tvåårig morotskusin, smakade också bra. Men här gäller det att inte ta den blommande växtens rot, utan gräva upp de morotsblastliknande växter som växer vid sidan av den blommande växten. Dessa är nämligen de ettåriga icke-blommande hundkäxen.

Mjölkört (eller rallarros) växer ofta i stora bestånd, i diken eller på kalhyggen. Har man gott om tid kan man sitta i lugn och ro och skala ur märgen i stjälkarna och äta direkt. Den är välsmakande, men det är mycket pyssel för lite näring. Eller mycket skrik för lite ull, sa den som klippte grisen. Rötterna däremot kan hackas fram och dras upp med hjälp av grävkäppen, och kan man välja är det klokt att arbeta där marken är lös, sandig eller fuktig, så går det hela lättare. Rotens bruna beska mittsträng tas bort.

Att lära sig lite om de vanligaste ätliga växterna är roligt. Genom att göra dig en fin grävkäpp och ge dig ut på matjakt ensam eller ännu hellre med en liten grupp vänner så anknyter du till en urgammal mänsklig tradition som utövats så länge vi varit just människor. Du söker dina rötter på mer än ett sätt. Att med lite sällskap plocka bär, svamp och andra ätliga ting som rötter ute i spenaten är det som våra sinnen och hjärnan är anpassade för. Och du förebygger välfärdssjukdomar orsakade av övernärande kost, för lite sömn, för lite skratt, stillasittande och för mycket negativ stress. Att förstå sig på ätliga växter är överlevnadskunskap och prepping i sin prydo. Det slås väl kanske bara av att göra friktionseld med pinnar (tekniker som Dr Prepper återkommer till när han (host host) fått till det lite bättre).

Nödmat lägger också till en dimension till friluftslivet. Du kan föra vidare uråldrig kunskap till det uppväxande släktet eller dina vänner stadsprepparna. Och vem vet, en dag kanske du är i den där nödsituationen och då tänker du att kunskap, ja det är en lätt börda att bära! Eller som det antika ordspråket lyder: Kunskapens rot är bitter men dess frukter söta!

Som grädde på moset bjuder Dr Prepper också på lite maskros och harsyra. Maskrosens blad kan ätas, helst späda, och så även den beska roten. Harsyra är mer en kuriositet, lätt att känna igen och ger lite välsmakande syra. Ungefär som att äta stackmyror alltså. Men ätliga (o)djur i överlevnadssituation är ett eget kapitel som du får läsa mer om på bloggen framöver.

Vidare läsning:
Källman, Stefan & Sepp, Harry, Överleva på naturens villkor: Handbok för säkerhet i vildmarken (ICA-förlaget 2001). Den här utmärkta boken är svår att få tag i och därmed dyr som bara den. Men kan finnas på ditt bilbiotek.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

%d