Gamla talesätt säger klokskaper som ”Det man inte har i huvudet får man ha i benen” eller ”Är huvudet dumt så får kroppen lida”. Slik koncentrerad livsvisdom antyder att om man inte tänker efter före eller har otur när man tänker får man jobba hårdare eller så riskerar man att skada sig. Precis som man bör använda sina händer (vilket faktiskt i sig är väldigt bra för intelligensen) så bör man ge hjärnan motion och näring, till exempel genom läsning. Förr i tiden läste folk mer böcker, och det är ingen dum idé. En dag kanske Internet och TV slocknar för kortare eller längre tid. Och då behöver du handböcker och riktigt bra romaner! Och kanske en packe spelkort.
Prepping är förvisso en materialsport och det har också börjat bli en folkdito. Intresset i massmedia och på nätet är stort. Det har glädjande nog växt fram en liten litteratur på svenska om prepping. Det är fråga om handböcker och introduktioner, men det saknas heller inte viss fördjupning och reflektion i böckerna. Vi har böcker av Herman Geijer (alltid med zombieperspektivet), journalisten Anne Stawreberg och med en vidare definition av prepping böcker av utflyttaren David Jonstad. Det senaste tillskottet är nu en beredskapsbok av Lena och Lars Wilderäng. Det finns också någon översatt litteratur. (En mer fyllig litteraturöversikt kommer för övrigt i ett blogginlägg under den kommande läsvänliga hösten).
Det märks att Wilderängarna har lång bakgrund på områden som totalförsvar och överlevnad, de presenterar inte bara praktiska tips om vad du kan ha i ditt förråd, säkra vattenreserver, groddar linser när du förskansat dig enligt din ”bug in plan”, eller hur du sköter hygien och toalettbestyr utan rinnande vatten och el. Skitbra grejer, men de tänker bredare och kanske bäst blir boken när det handlar om realistiska mer jordnära perspektiv på hotbild och kriser. De skriver principiellt och initierat om psykologiskt försvar och svenska myndigheternas beredskapsprinciper och strukturerar pedagogiskt sitt överlevnadstänk kring ”Tre-reglerna”, du vet tre minuter utan syre/tre dagar utan vatten-tänkandet.
Boken är samförfattad och försöker täcka in mycket och en svaghet är att det märks. Den spretar åt lite olika håll, har inte ett genomgående perspektiv som driver läsningen framåt. Boken pendlar mellan väldigt principiella resonemang och detaljnivå. Så för sträckläsning lämpar den sig inte. Däremot fungerar den för att läsa ett kapitel eller två i taget.
Tidigare skymning är gryning för läsningen!
Författarna är inga ”doomsday preppers” som målar upp zombieapokalypser eller orealistiska scenarier om allas krig mot alla, de är snarare förnuftiga krispreppare som har förstått att vår förmåga att samarbeta och vår kreativitet är våra viktigaste resurser. Och att individernas och familjernas bästa i inte behöver stå i konflikt med samhällets bästa vid kriser. På så sätt är preppingperspektiven väldigt svenska. Och jag är böjd att hålla med; De dygder som gäller i ett fredligt överflödssamhälle torde bli ännu viktigare i en långvarig bristsituation. De rövare, kannibaler, antisociala personer och falskspelare som härjar i filmens värld kommer troligen att tolereras än mindre än idag, när vi lever under (nåja, hyfsat) stabila förhållanden i ett lugnt skede. Och som författarna menar är en total samhällskollaps där varken regering, sjukvård, polis eller militär fungerar mycket osannolik. Författarnas preppingtänk är nyktert, reflekterande och brett. Nästan så brett ibland att det blir till ”levnadskonst”, tankar kring diet, hälsa, ekologi, sällskapsliv och livets alla aspekter. Och varför inte, prepping leder över till livet som helhet, vad som gör livet värt att leva, hur man tar hand om sig och de sina och hur man utvecklas med självkännedom och mental träning.
Wilderängarnas nya bok kan man med behållning läsa oavsett sin preppingbakgrund. Har man inte liknande böcker hemma med tips och listor på hur man kan börja preppa, kan man absolut ha den i bokhyllan som handbok eller inspiration att läsa i då och då. Men man behöver inte äga alla preppingböcker då de till sitt konkreta handboksinnehåll är mycket lika.
Som Wilderängs skriver i sin bok är det efter att ha läst en eller två introduktions- eller handböcker i prepping mer motiverat att gå vidare och läsa andra typer av böcker: om odling, permakultur, konservering, handarbete eller om mental träning och ledarskap. Jag skulle också slå ett slag för historia och skönlitteratur. Läser man sådant med sina progressiva preppingglasögon på kan det bli riktigt intressant. Tex. miljöhistoria, civilisationers uppgång och fall eller böcker som Tomas Västerbros ”Svälten” om den sista stora hungersnöden i Sverige, hur myndigheterna inte agerade adekvat och dess konsekvenser. Eller för den delen den svenska prepper-rörelsens generationsroman Stjärnklart (2014)och dess uppföljare i en trilogi av sagde Lars Wilderäng.
Slutsatsen är, läs böcker för tusan! Det är väl använd tid och värt besväret! Om motståndet är stort, så tänk som med morgongymnastiken: läs en kvart om dagen! På morgonen eller kvällen. På så vis läser du lätt en hel bok i månaden. Och ibland när det blir riktigt bra kommer du inte att kunna sluta läsa! Twitter, bloggar och Facebook i all ära, men läs en bok då och då! Och denna rykande färska bok kan rekommenderas.
Referenser
Wilderäng, Lena och Lars. Är du förberedd? En handbok för krisen (Stockholm: Lava förlag, 2019).
Wilderäng, Lars. Stjärnklart (Stockholm: Massolit, 2014).
Västerbro, Magnus. Svälten: Hungeråren som formade Sverige (Stockholm: Albert Bonniers förlag, 2018).
Ja, Wilderäng är bra. Har flera av hans böcker.
men jag har ännu inte sett nån preppingbok som förklarar hur man preppar eller tar vara på sig själv och familjen i skogen när det är -30C ute och det råder krig så man inte kan vara nära civilsamhället p.g.a krigsvåldet. Man har alltså i hast flytt ut till skogen utan att hinna med att ta med sig nödvändiga överlevnadsverktyg, mat, m.m. Det kanske finns sådan litteratur men jag har inte hittat någon.
Har du nåt förslag på böcker som ger tips?
Tack för din kommentar! Jag förstår hur du tänker. Prepping-författarna tar ändå alla upp begreppet BOL (”Bug Out Location”) som är ett ställe du ämnar evakuera till vid ett verkligt svårt läge, lite som du ger exempel på. De svenska författarna kanske mer nämner det men går inte in i detalj på detta. Bloggaren Urvaken har jobbat länge på sin BOL: https://urvaken.com/
På svenska kanske Jeff Cobbs ”Prepparens guide: Överlev på lång sikt” behandlar det grundligast. Även om jag själv inte tror på att fortifiera sina hus så grundligt som han gör, utan mer på att man måste samarbeta för matproduktion, handel, kultur, sjukvård mm. i riktigt svåra lägen. Men han är amerikan och Dr Prepper är svensk. 🙂