Långsam spridning av nya virus bäst!

När en ny farsot dyker upp finns det ingen som är immun. Det innebär att de flesta kommer att smittas. Den nya coronasjukdomen är relativt ofarlig. Faran ligger på samhällsnivå. Jag är inte rädd att bli sjuk men jag är orolig för att många blir sjuka samtidigt! Läs om varför och något om hur det är ställt med epidemiberedskapen i landet.

Ett virus kan vara med eller mindre virulent (elakt) och har det cirkulerat ett tag uppstår en flockimmunitet (ett gäng immuna personer) som gör att det inte kan bli massutbrott. Det nya viruset är inte särskilt virulent. Men det finns ingen flockimmunitet vilket innebär att massor av människor kan bli sjuka samtidigt.

Det har länge funnits kända coronavirus som orsakar lätta förkylningar. Lite värre var det med coronavirusen som gav SARS och MERS som hade hög dödlighet men lyckligvis inte var så smittsamt att de orsakade stora epidemier. Det så kallade Coronaviruset (SARS-CoV-2 ) orsakar en luftvägssjukdom (COVID-19). Personer som är känsliga på grund av andra sjukdomar eller ålder och även en del som har otur kan bli ordentligt sjuka.

Epidemiologer räknar med att en majoritet av befolkningen blir sjuk innan det uppstår en flockimmunitet som gör att sjukdomen slutar sprida sig epidemiskt och övergår till en långsam eller säsongsbunden spridning. Några tycker att försiktighetsåtgärder är överdrivna eller onödiga: en relativt ofarlig sjukdom som alla ska få, varför inte bara få det överstökat? Låt utbrottet härja och bränna slut på sig själv!

Problemet är att sjukvårdskapaciteten är begränsad. Om för många blir sjuka samtidigt klarar inte systemet att rädda de liv som vid långsam spridning kan räddas. Det gäller att på samhällsnivå försöka få smittan att spridas långsammare. Alltså inte att förhindra att folk alls smittas utan att vi snarare turas om. Detta illustreras av detta enkla diagram:

Sjukvårdens kapacitet är alltid begränsad. Redan i nuläget kan avdelningar och sjukhusplatser vara full- eller överbelagda. En helt ny sjukdom lägger sten till den bördan. En kritisk resurs är antalet intensivvårdsplatser med respiratorer. De är vigda åt de mest sjuka och de som har akut livshotande tillstånd.

Vore det då inte bra med en överkapacitet eller en plan för hur man snabbt ska öka antalet intensivvårdsplatser, skala upp sjukvården? Jag menar, det kan ju faktiskt komma en farsot. Det har hänt förr! Så tänkte man klokt nog på 1900-talet.

År 1993 hade Sverige tillgång till sammanlagt 4 300 intensivvårdsplatser med respirator (1 300 civila, 900 militära och 2 100 i beredskap). Idag är denna siffra 574 (varav 40 militära och noll i beredskap). Vi har alltså idag mindre än en fjärdedel av den respirator-kapacitet som vi hade för 25 år sedan. Dessutom har befolkningen ökat. (SFAI tidingen 2019)

Totalt sett finns ca 21 000 vårdplatser (alla bäddar på sjukhus där en patient kan vårdas i Sverige idag). Och alltså 574 respiratorplatser. I katastroflägen kan man göra nödlösningar och öka detta antal något. Räcker det vid en epidemi?

Kanske 70% av befolkningen blir sjuk i COVID-19. Enligt WHO:s uppskattning behöver 14% av de sjuka läggas in på sjukhus och 5% av de sjuka behöver intensivvårdsplats (se referens nedan). Någonstans kring 1% avlider av sjukdomen trots sjukhusvård.

Nu räknar vi lite matte. 70% av Sveriges befolkning är sju miljoner. Ungefär 980 000 (14%) kommer att behöva sjukhusvård och 380 000 (5%) kommer att behöva en intensivvårdsplats. Kanske 70 000 (1%) kommer att avlida.

I Sverige finns totalt 21000 vårdplatser och totalt 574 respiratorplatser. Och dessa platser nyttjas även av andra patienter. Under ett virusutbrott fortsätter folk att bli sjuka av andra orsaker såsom hjärtinfarkt, stroke eller rosfeber. Vid en epidemi blir också vårdpersonal sjuka vilket sänker den totala vårdkapaciteten.

Vem som helst kan förstå att ekvationen inte går ihop. Det som gäller är alltså att fördröja smittspridningen! Och få utbrottet att pågå under längre tid. Inte alla på en gång!

Som alltid kan det hända oväntade saker. Så kan tex. viruset mutera och bli både mer virulent och mer smittsamt. Om det blir som vid Spanska sjukan (1918) så kan det komma en mer virulent andra våg. Då är det sannolikt bra att redan ha haft sjukdomen som en mildare variant.

Som tur är är det möjligt att tänka sig även positiva saker: I Asien tycks man ha lyckats försena smittspridningen vilket inger hopp. När sommaren kommer är det tänkbart att smittspridningen börjar gå långsammare. Och om ett år kan det finnas ett vaccin.

När vi så småningom borstat av oss dammet efter denna trots allt rätt ofarliga sjukdom och reser oss igen så kommer fler att tänka hemberedskap inför nästa större kris. Jag hoppas att vi på samhällsnivå också förstår att vi behöver ha en vassare sjukvårdsberedskap. Nu är det försent, men skärpning och låt oss alla ta lärdom innan nästa farsot drabbar oss!

Referenser:
SFAI tidningen 2/2019
”Clinical management of severe acute respiratory infection (SARI) when COVID-19 disease is suspected”, WHO Interim guidance 13 March 2020.

Läs mer om virus hos Dr prepper:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

%d